CT:n är tillbaka=)

Lämnade in CT:n i lördags (utan hjälp från Emmy *hinthint*) och hör och häpna, dom ringde idag och sa att den var lagad. Så nu står den på plats igen, ihopskruvad och glänsande! Underbart. Fast nu har jag tröstätit hela helgen (p.g.a CT:n) så nu får det verkligen bli hårdträning resten av veckan. Ska nog köra ett pass ikväll om jag orkar efter Gossip Girl och House...

Allting går emot mig.

Det känns verkligen så ibland. Fast jag var trött igår kväll bestämde jag mig ändå för att träna. Hade bytt om (kände mig såå duktig) och skulle sätta i sladden till CT:n i väggen, när hela uttaget försvinner in i maskinen. Jag lovar att detta inte skulle hända någon annan. Det är så typiskt att sådana saker händer just mig. Försökte mecka ut uttaget en timme innan jag gav upp. Monterade till och med isär delar av CT:n för att komma åt bättre (hålet var så litet att min lillfingertopp precis kom in för att snudda sladden), men icke... Får åka ut idag och förklara felet för dom på Team Sportia för det är nog svårt över telefon. Dom vill säkert ha in den så jag blir tvingad att montera ner den och släpa ner den för trapporna igen. Sen kommer jag få vänta 8 veckor på att den ska repareras och släpa hem den och upp för trapporna igen och montera ihop den... suck. Jag som kommit igång ordentligt med träningen och allt. Hade svårt att somna igår för att jag var så arg. Typiskt.

!

Nu blev det inga mellanrum i föregående text fast jag gjort mellanrum. Har hänt förut. Typiskt slut på min dåliga dag.

En dålig dag...

Efter att ha legat hela natten och haft andningsproblem (täppt näsa), vaknade jag i morse med en sprängande huvudvärk (som fortfarande sitter i), outsövd + mensvärk på detta. Jippie. Att ta hand om en vild bebis på detta var inte riktigt mitt drömcenario när jag helst av allt ville krypa ner i sängen med tidningar/böcker och läsa hela dagen (var grymt länge sedan man fick göra något sådant *drömma*).

Ringde Ante och frågade om han hade möjlighet att ta ut komp och komma hem tidigare för att ta hand om oss, men det gick såklart inte (han kom istället hem en timme senare än vanligt). Eftersom varken huvudvärken eller mensvärken ville ge med sig bestämde vi (jag och Filiph) oss för att gå en långpromenad för att lindra smärtorna (+ att Filiph uppför sig som en ängel när man är ute och går).

När jag plockar ut vagnen ur bilen får jag nackspärr. Kan inte titta åt vänster under hela promenaden och det gör fortfarande ont när jag vrider på huvudet. Måste sett ganska roligt ut när jag vänder hela kroppen åt vänster vid övergångsställena...

På hemvägen köpte jag 2 trisslotter, nit på båda såklart. Mensvärken försvann i alla fall och Filiph var sitt charmiga glada jag och inte bråkig alls resten av dagen. Ändå skönt att den här dagen är slut...