Vårdeppigheten.

Normala människor blir lite lätt vinterdeppiga när de färgglada höstlöven faller av träden, mörkret och kylan kommer krypandes och man inser att det är en mindre evighet kvar till ljuset och sommaren. Helt normalt, på gränsen till naturligt och vedertaget. Icke normala människor, som jag själv, blir istället deprimerade på våren. Jag mår dåligt av att jag inte är ute mer och tar tillvara på de fina dagarna. Även när jag varit ute och njutit känns det som om jag borde vara ute mer. Att dessutom ha en son som inte vill gå ut gör inte saken lättare direkt. Jag mår dåligt av allt som borde göras här hemma, men som jag inte orkar ta tag i, mår dåligt över att tiden rinner iväg och inte räcker till. Mår dåligt av att jag inte varit och klippt mig på 5 månader, att jag inte har råd med nåt utöver räkningar och mat. Mår dåligt över att jag fortfarande inte kommer i mina normala kläder, att jag inte gjort back-up på bilderna i datorn, att vardagsrummet fortfarande är orenoverat och M inte har nåt rum, över all skit som går på TV... Känner mig konstant trött och outvilad. Antar att deppigheten grundar sig i att jag inte har ett miljörelaterat jobb. Kommer inte ut så mkt tjänster just nu så det känns lite hopplöst. Blir nog mer plugg till hösten. Jag som sett så mycket fram emot en normal stabil inkomst och att äntligen få utnyttja mina kunskaper! Nu ska jag sluta klaga. Jag vet att jag har det bättre än många andra och att mina problem är futtiga och att allt kommer lösa sig! Nu ska jag ta mig i kragen och gå och leka (inomhus of course) med F medan M sover middag!

2012

Såg 2012 igår. Jag vet, jag är lite efter när det gäller film, men igår gick den på TV och Ante är på kurs och barnen sov så jag hade lite tid att spilla. Har tänkt se den länge i tron om att det är lite av en miljöfilm, men det var det ju inte över huvud taget! Jag brukar gilla domedagsfilmer, men den här grep mig inte alls. Jag fick lixom ingen inlevelse och att det kommer från mig säger en hel del - jag kan leva mig in i och känna med vad som helst. Det här var dock lite för mycket. Marken rasar samman bakom bilen, piloten som ska köra räddningsplanet dör, landningshjulen ramlar av, bränslet tar slut, luckan som ska stängas för att rädda folket från de fasansfulla vattenmassorna går inte att stänga... Too much! Det sämsta var dock att karaktärerna var så extremt stereotypa. Det var nog det som gjorde att jag inte kunde leva mig in i filmen, det fanns noll djup och nyanser i såväl huvudkaraktärerna som birollerna. Storyn var dessutom förutsägbar och redan gjord på så oädligt många vis. Totalsågning från min sida helt enkelt! Det var i och för sig lite häftiga effekter i filmen. Lite mäktigt att se jesusstatyn i Rio och St Peterskyrkan rasa samman, men det känns som om det är det de har byggt manuset på och det håller inte. Barnen var duktiga på att agera måste jag flika in, vilket gör att jag ger filmen 1,5 Y:n av 5 möjliga;-)

Kaffepaus

F:s definition av kaffepaus: En paus från kaffedrickandet."Nu kan ni ta en kaffepaus" betyder alltså "Kom och lek med mig och sluta drick kaffe!"

Barnkalas

Idag har F haft barnkalas. Vi lånade dagis och hade 9 barn att underhålla i två timmar. De som inte hållit i ett barnkalas förut kanske nu tänker att "två timmar låter ju inte så farligt". Tänk om säger jag. Mer än två timmar går inte! Två timmar av vilda barn, två timmar av att styra upp lekar och se till att alla är med och har roligt och är sams. Efteråt är F dessutom sjukt uppe i varv och vill inte däcka i soffan som jag och Ante gärna vill... Är fortfarande helt slut! Kul hade F och barnen i alla fall och det är det viktiga! Imorrn är det kalas igen, fast då får vi lämna bort F ett par timmar istället. Inte lika energikrävande:-)

Run Forrest!

Perfekt springväder i afton; 15 grader varmt, vindstilla, blå himmel och solnedgång över sjön. Utöver det; doften av skog, jord, vår och skön musik i lurarna. Me myself and I - underbart!

Höjden av vuxenhet

Jag har kommit på det. Höjden av vuxenhet. Att gå på ett Tupperware party! Möjligen kan den som bjuder in till ett Tupperware party få några fler vuxenpoäng. Var på ett party ikväll och kom på mig själv med att förundras över dessa livsnödvändiga, färgglada plastburkar. Sänkte nog medelåldern en hel del där, trots mina dryga 25 år...

Det är mycket nu.

Är så stressad att jag vill kräkas, lite. Eller jag vill inte kräkas alls, men det känns så. Tiden räcker liksom inte till och jag önskar verkligen att jag kunde klona mig själv, fast inte överlåta några uppgifter åt klonen, utan mer att jag skulle kunna dela på mig och vara på två ställen samtidigt. Har så många måsten och uppgifter framför mig nu att jag inte orkar tänka eller fokusera på något. Bäst att skriva en prioriteringslista där jag kan bocka av saker i tur och ordning vart efter de blivit genomförda. Tänk att allt kan kännas så mycket bättre av att få sätta en "check" i en ruta och se att man faktiskt har gjort något!

27 år.

Jaha, så har ännu ett år gått. 27 alltså. Det låter ju rätt gammalt, 27. Kommer ihåg att någon på högstadiet var tillsammans med en 27-åring (eller var det i gymnasiet kanske?) och jag tyckte han var väldans gammal. En riktig gubbe. Fast mest undrade jag nog egentligen vad en 27-åring kunde få ut av att vara med en 16-åring. Vid närmare eftertanke kanske han bara var 24. Det låter mycket ungt! Allt under 25 känns ungt, men 27 låter som 30. Nu blev jag väldigt åldersfixerad helt plötsligt - kanske påbörjan till den berömda 30-års krisen? Förra veckan ringde någon från ett undersökningsföretag och frågade efter min ålder och jag var tvungen att tänka efter hur gammal jag är. Kan ju oxå bero på att Ante gått runt ett år och sagt att jag redan är 27... Känns nästan som om jag förlorat ett år!

Förr kändes det väldigt viktigt att hitta på något särskilt på födelsedagen, att verkligen fira att jag lagt ännu ett år till handlingarna. Nu skulle jag uppskatta att få några timmar för mig själv framför datorn och kanske hinna med att träna och bada i badkaret med ett glas vitt och en tidning. Eller tänk att få sitta hos frisören och bli ompysslad några timmar! Har jag sänkt mina krav eller prioterar jag bara annorlunda nu? Förmodligen beror det på att när man har barn finns lixom ingen tid kvar till att spendera med sig själv så all egentid uppskattas. Jag kan tycka det är skönt att sitta och göra ingenting alls, något jag blev oerhört uttråkad av innan barnen då jag ständigt var på jakt efter aktivering.

Jag är nog rätt nöjd med att vara 27 ändå. Har hunnit med ganska mycket i mitt liv, bara drömjobbet kvar att hitta nu. Annars har jag allt jag vill ha (förutom massa löjligt dyra couturekläder och märkesaccessoarer) och allt jag tänkte jag skulle ha vid 27 års ålder. Det här kommer bli ett bra och spännande år i mitt liv!

Känns det här inlägget något osammanhängande beror det på att jag samtidigt som jag skriver underhåller lilla M och svarar på 1000 frågor från min stora 5-åring. Multitasking! Ännu en bra egenskap jag besitter som jag kan lägga till på CVt!

Jobbångest.

Fortfarande inget jobb. Inte ens en endaste liten intervju. Massor av spännande jobbannonser i Sthlm och Göteborg, men är ju lite låst här i Östergötland och att pendla 5h om dagen går bort. Känns lite hopplöst just nu. Får kanske plugga till hösten i alla fall, känns som om jag är underkvalificerad till allt. Nu älskar jag ju att plugga, men känner att jag börjar bli lite gammal för att inte ha ett kvalificerat jobb och framför allt, ingen kvalificerad inkomst. 30 närmar sig med stormsteg och jag är inte alls karriärmässigt där jag hade tänkt mig att jag skulle vara när jag är 30. Nu har jag ju 3 år kvar till dess, men ändå... Idag är jag låg. Slut. Färdig. Trött. Håglös.

Mera vårtecken!

Hittade den här fina nässelfjärilen på baksidan idag:-)

Mysdag!

Ante är på utbildning så jag är själv med barnen ett par dagar. Förstår verkligen inte hur jag kunde tycka att det var så ensamt och jobbigt förut! Självklart är Ante saknad, men när man vet att det bara är ett par dagar är det faktiskt mysigt med lite egen kvalitetstid med barnen. Blir liksom ingen press att hinna med massa viktiga saker i hemmet, eftersom det ändå bara är det viktigaste som hinns med och istället blir det massa kvalitetstid och mys med barnen! Idag har vi varit ute i lekparken och lekt kurragömma och blåst såpbubblor och varit inne med TV-spel, kortspel, målarblock och film. En mysig och lugn dag=) Morgondagen blir lite mer stressig då jag ska hinna lämna F på dagis vid 8.10 och M brukar vakna och vara hungrig just då. Sen är det gympakväll för F, vilket blir lite styrigt när jag är ensam med hämtning och lämning. Innan dess ska helst båda (eller alla tre) dessutom hunnit äta middag. Direkt efter gympan ska vi hasta iväg (fast köra försiktigt - givetvis) in till Linkan för att hämta Ante vid tåget. Phew! Börjar få (ännu) mer förståelse för vilket pussel det måste vara för ensamstående föräldrar!

Vår ♥

Ok, det kommer förmodligen mer snö och minusgrader eftersom det bara är början på mars - men det är vår i min trädgård! Å här är bildbeviset:

Annars har fredagen innehållit fotbollsspel på baksidan, sandlådehäng med grannen och en joggingrunda - så jag med gott samvete kan äta min chokladbit till kvällskaffet=)