Taggad!

Lilla M har blivit riktigt ordentligt förkyld så idag har vi varit hemma och haft tjejmys. Mycket Mora träsk har det blivit (stor favorit hos båda barnen) och nu ligger hon och sjunger i sömnen:-). Tjejmyset har inneburit att jag inte hunnit plugga idag, men A stannar hemma imorrn så jag tror att jag ska hinna med veckans uppgifter ändå om jag är effektiv. Nya kursen för denna termin verkar jättebra och jag har äntligen fått tag i en handledare och examinator till min uppsats. Jag känner mig taggad för den här terminen nu (fast jag vill ännu hellre få jobb)! Dessutom kände jag mig sjukt stark under springturen ikväll trots duggregn och lite blasksnö, snart springer jag milen:-) Hoppas bara att mitt imunförsvar jobbar på så jag inte får M:s förkylning (även om jag gladeligen skulle ta över den från henne så hon slapp!).

Lilla M

Imorgon är det badonsdag igen! Vi har bestämt att göra det till en tradition att åka till badhuset varannan onsdag när A slutar tidigt. Gick faktiskt riktigt bra förra gången och barnen hade superkul! Till och med jag tyckte det var kul att bada med barnen och kände att jag kunde släppa alla osäkerheter kring min uppenbarelse. Efter snart -10 kg börjar jag trivas riktigt bra med mig själv och smaljeansen sitter bättre än när jag köpte dem! Det enda som är lite halvjobbigt med badhuset är lilla M som är helvild. Svårt att göra av henne någonstans i omklädningsrummet och i duscharna för så fort jag släpper taget springer hon iväg och halkar omkring. Tur att någon smart person tänkt på att ställa in barnstolar i dusch och omklädningsrum, annars skulle det aldrig gå att ha med en 1-åring i badhuset!

 

På tal om lilla M. Jag tror att jag berättat att hon var världens snällaste lilla bebis - en riktig liten ängel. Hon var precis så som människor som inte har barn (men vill ha) tror att det är att ha en bebis. Hon sov hela nätterna i egen säng, vaknade aldrig före 9 på morgonen, skrattade, jollrade och var glad hela tiden och lika nöjd med att sitta i babysittern som i knät på någon trevlig vuxen. Hon har nu utvecklats till en mycket livlig liten 1-åring (till och med personalen på förskolan tycker att hon är vildare än de flesta!). Hon öppnar alla skåp och lådor som hon vet att hon inte får vara i, hon klättrar på allt och hon har en väldigt bestämd vilja för att vara så liten. När hon inte får som hon vill så skriker hon som en stucken gris i en tonart som tyvärr inte bara hundar kan höra. Hon skakar på huvudet och säger bestämt "nej" när hon inte vill och vill såklart göra allt som storebror gör, men som inte är så bra att en 1-åring försöker med. Hon sover större delen av natten i vår säng, helst på någons arm (gärna så den somnar och domnar bort) annars delas det ut sparkar (med kraft!) till höger och vänster. Vi har inte sovit en hel natt på flera månader för hon vaknar då och då och ropar ut order: "vatten!" "flaskan!" "nappa!" "täcke!" "pappa" "mamma!" 

 

Jag ser inte längre framför mig en liten rar tjej som kommer växa upp till en ordentlig flicka som aldrig orsakar sin mamma några bekymmer eller oro. Nu ser jag tonårsrevolt och allt vad det innebär... Ska kanske redan nu sätta kombinationslås på barskåpet i förebyggande syfte?

Framtiden

Tentan idag kändes - hör och häpna - bra! Jag tror att jag kommer klara den:-) Fast jag ropar inte hej än, förra tentan kändes som ett garanterat U och den klarade jag, så jag litar verkligen inte på min känsla...

 

Morgondagens möte har blivit inställd, vilket är väldigt tråkigt. Känns som om jag hela tiden snubblar på mållinjen utan att komma över den. Jag är så sjukt nära, jag kan nästan nå den och sedan drar någon undan mattan för mig och jag får börja om igen. När är det min tur? Känns som om jag bara står och stampar, förutom när jag nästan, nästan når fram vill säga, men det är alltid bara nästan och aldrig hela vägen. *suck*

 

Fördelen med det inställda mötet är att jag nu vet vad jag gör resten av året. Jag ska plugga klart min magisterexamen och sedan gå tillbaka till mitt jobb. Förhoppningsvis får jag jobba lite med miljöfrågor där. Känns lite waste att ha en 4-årig utbildning utan att nyttja den liksom. Förhoppningsvis får jag kanske jobba med det jag vill någon gång i framtiden, men just nu ser det mörkt ut. Alternativet är att plugga tills jag dör, men börjar i ärlighetens namn tröttna på att plugga nu och framförallt vill jag använda det jag kan och tjäna mina egna pengar (som inte är lån). Vad skulle jag inte göra för att få jobba som miljökonsult? Eller miljöstrateg? Eller miljösamordnare? Eller någonting som har med miljöfrågor att göra?

 

Vill för sakens skull bara poängtera att det här inte är ett negativt inlägg. Jag är glad för att jag vet hur min framtid ser ut, även om den inte ser ut som jag vill ha den för tillfället. Jag är tacksam över att jag vet att jag kommer att ha en "inkomst" framöver och vi kan börja planera familjesemester och andra projekt. Jag är tacksam över många saker. Allt i mitt liv är så gott som perfekt (om man nu får säga det?) - utom när det gäller den här lilla biten angående min karriär vill säga... What to do, what to do?

 

 

Nästa vecka...

Längtar efter att veckan som kommer ska ta slut! Eller, det gör jag inte alls, men jag önskar att det redan var onsdag nästa vecka. Mycket som ska hända i veckan och jag drar igång med en tenta imorgon som jag gärna hade haft en vecka till att förbereda mig inför! Har haft hemtenta hela denna vecka så känner inte riktigt att jag haft tillräckligt med pluggtid till måndagens tenta men jag ska göra mitt yttersta såklart och med lite tur så kan det nog gå vägen! På tisdag väntar ett spännande möte och resten av veckan har jag bara lite småfix att göra innan terminen är slut:-) Veckan efter har jag ingen aning om vad jag gör, förhoppningsvis pluggar jag inte till en omtenta i alla fall! Nu ska jag bädda ner mig så jag kan vara pigg, fräsch och peppad inför morgondagen!

 

Mycket utropstecken i detta inlägg, men jag är tydligen en utropare. Kanske en ny karriärbana - böneutropare? bingoutropare? Vad finns det mer för typ av utropare?

Negativitetsnischen.

Oj, vad jag gnäller och är negativ i bloggen! Det får vara slut med det nu, i alla fall ett tag framöver känner jag. Nu är det i och för sig när jag är på dåligt humör eller när jag mår dåligt som jag har inspiration till att skriva något - kanske är det min nisch? Negativitetsnischen. Alla bloggar ska ju vara nischade numer. Antingen ska de handla om mode, smink, accessoarer eller politik, småbarnsliv eller inredning. Gud nåde den som blandar ihop dessa ämnen - då tappar man läsare ska ni veta! Nu är ju jag som tur är inte ute efter att få många läsare, utan bara ute efter att delge vad jag pysslar med om dagarna i mitt liv så att jag och mina vänner slipper ringa till varandra - nu kan vi ju umgås via våra bloggar istället (om de skulle blogga lite mer vill säga *hrrm*). Känner att en viss ironi kryper sig in i detta inlägg - räknas det till negativitet? Hur som helst, idag är jag på bättre humör trots hemtenta och tentaplugg! A slutar tidigt och vi ska åka in till den stora stadens badhus med barnen. Dags för oss att ta tag i F:s simträning och min badhusskräck (jag är rädd för allt nu förtiden - från badhus till leksaker och spindlar)!

 

Jag önskar dig en bra dag du som råkar läsa här (och du som gör det med flit)!

Nytt år, nya bekymmer

 Står inför ett vägskäl karriärmässigt och valet kan tyckas lätt - att chansa för att vinna. Men vad händer om chansningen inte går hem? Då står jag där sedan utan någonting och måste börja om på noll. Egentligen finns det väl heller inget val, det hela hänger på hur andra väljer åt mig. Jag kan inte tacka nej om jag får chansen och måste lämna min framtid i andras händer, vilket inte känns helt bra utan säkerhetsnät. Det är bara att vänta och se helt enkelt, vilket inte är så lätt för mig som tycker om att hålla i alla trådar själv. Jag tycker inte om överraskningar och vill gärna veta vad som ska hända i förväg. Nu vet jag inte ens hur resten av månaden kommer att se ut, än mindre resten av det här året. Egentligen är det lite spännande oxå, att det händer något nytt, men ändå - stressen av att inte ha säker inkomst med hus och två barn är inte kul...

 

Skönt att alla helger är över i alla fall så vardagen kan dra igång igen lite ordentligt och jag kan hinna med lite avstressande vardagsbestyr igen, typ träna, städa, åka pulka med barnen (lite mer snö tack!) och lite annat pyssel.