Imorgon är det badonsdag igen! Vi har bestämt att göra det till en tradition att åka till badhuset varannan onsdag när A slutar tidigt. Gick faktiskt riktigt bra förra gången och barnen hade superkul! Till och med jag tyckte det var kul att bada med barnen och kände att jag kunde släppa alla osäkerheter kring min uppenbarelse. Efter snart -10 kg börjar jag trivas riktigt bra med mig själv och smaljeansen sitter bättre än när jag köpte dem! Det enda som är lite halvjobbigt med badhuset är lilla M som är helvild. Svårt att göra av henne någonstans i omklädningsrummet och i duscharna för så fort jag släpper taget springer hon iväg och halkar omkring. Tur att någon smart person tänkt på att ställa in barnstolar i dusch och omklädningsrum, annars skulle det aldrig gå att ha med en 1-åring i badhuset!
På tal om lilla M. Jag tror att jag berättat att hon var världens snällaste lilla bebis - en riktig liten ängel. Hon var precis så som människor som inte har barn (men vill ha) tror att det är att ha en bebis. Hon sov hela nätterna i egen säng, vaknade aldrig före 9 på morgonen, skrattade, jollrade och var glad hela tiden och lika nöjd med att sitta i babysittern som i knät på någon trevlig vuxen. Hon har nu utvecklats till en mycket livlig liten 1-åring (till och med personalen på förskolan tycker att hon är vildare än de flesta!). Hon öppnar alla skåp och lådor som hon vet att hon inte får vara i, hon klättrar på allt och hon har en väldigt bestämd vilja för att vara så liten. När hon inte får som hon vill så skriker hon som en stucken gris i en tonart som tyvärr inte bara hundar kan höra. Hon skakar på huvudet och säger bestämt "nej" när hon inte vill och vill såklart göra allt som storebror gör, men som inte är så bra att en 1-åring försöker med. Hon sover större delen av natten i vår säng, helst på någons arm (gärna så den somnar och domnar bort) annars delas det ut sparkar (med kraft!) till höger och vänster. Vi har inte sovit en hel natt på flera månader för hon vaknar då och då och ropar ut order: "vatten!" "flaskan!" "nappa!" "täcke!" "pappa" "mamma!"
Jag ser inte längre framför mig en liten rar tjej som kommer växa upp till en ordentlig flicka som aldrig orsakar sin mamma några bekymmer eller oro. Nu ser jag tonårsrevolt och allt vad det innebär... Ska kanske redan nu sätta kombinationslås på barskåpet i förebyggande syfte?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar