Krya på mig!

Idag har jag bara lite lätt migrän, yrsel, svag feber, hosta och rinnande näsa om jag lutar mig framåt, så om jag har näsan lite uppåt och proppar i mig panodil, hostmedicin och kaffe borde jag väl kunna jobba imorrn? I jämförelse med gårdagens totaldäckande och feberfrossa är ju detta ett hiskeligt stort steg i rätt riktning - tänk vad frisk jag kommer känna mig imorgon om tillfrisknandet fortsätter i samma takt! Jag har dessutom aldrig sovit så bra som i natt. Däckade av feberdimmorna och låg utslagen och ostörd tills barnen vaknade, kan inte minnas när jag sov ostört en hel natt senast. Kände mig faktiskt riktigt utvilad (fast att säga pigg vore en underdrift). Nu är jag dock väldigt trött, så det blir nog en lur innan det är dags att plocka hem barnen från dagis (A är olämpligt nog på utbildning idag och imorrn så jag måste ensam stå för alla vardagsbestyr).

Förkyld.

Vaknade upp igår och hade ont i halsen. Idag är jag genomförkyld. Euforin fick ett abrubt slut. Orkar knappt ta mig ur sängen idag och kan inte ens läsa för att ögonen är så svullna och svidande. Hoppas förkylningen ger med sig lika abrubt som den kom tills imorrn... Har inte tid med sånt här! För att strö lite extra salt i mina sår är det superfint lõparväder ute oxå. Ödets ironi?

Eufori.

Åh, vad kul det är att jobba:) Börjar komma in i det hela nu och lär mig nya saker varje dag! Nästa vecka ska jag vara expert på egen hand och ge mig ut på landsbygden - spännande, spännande. Känns inte ens jobbigt att sitta själv en fredagkväll för att jag fått så mycket boost på jobbet den här veckan. Lär mig massor av mina arbetskamrater och så är dom trevliga oxå:) Fick ett mycket skönt besked idag med som tog bort en liten tyngd från mina axlar - det går bra nu! Att barnen varit gnälliga och trötta ikväll (och jag själv kände för att krypa ner under täcket redan kl. 18) glöms snabbt bort i denna eufori av att äntligen få komma ut och jobba med det jag är utbildad till...

Vart är jag på väg?

Vaknade innan väckarklockan i morse (inte av barnen) och kände mig pigg! Klockan skulle ringa 6, men eftersom jag var pigg och utvilad 5.40 (ja, ni läste rätt - jag med mellannamnet "Morgontrött" var pigg och vaken 5:40!) så gick jag upp lite tidigare. Jag är fortfarande i chock. Detta är inte ett vuxentecken, detta är ett pensionärstecken!

 

Som kontrast till det hela upptäckte jag i spegeln när jag skulle fixa mig i ordning att det vuxit upp en lysröd finne på hakan över natten. Tonårstecken. Så min fråga lyder alltså: Håller jag på att åldras eller föryngras a la Benjamin Button? Eller håller jag bara på att bli lådvinsalkis (sitter med ett glas vitt så här på en torsdag)? Dessa livets mysterier...

Ny vecka och nytt jobb:)

Idag har jag jobbat min första arbetsdag som miljö- och hälsoskyddsinspektör! Det här kommer bli bra, jag trivs redan:) Jag har ett eget kontor (wiiiee!), arbetskamraterna verkar supertrevliga och arbetsuppgifterna intressanta (kanske borde nämnt dessa saker i omvänd ordning...). Behöver jag säga att humöret är på topp!?

Teknikstörd?

Jag känner mig så gammal när jag inte förstår mig på teknik. När jag var tonåring höll jag koll på teknikutvecklingen och förstod mig snabbt på alla nya prylar som kom ut och kunde använda mig av dom. Kommer ihåg att jag tyckte att mamma var så långsam framför datorn och pappa var übernoga med att rätt kod slogs in när telefonen skulle laddas (han sa först, så fick jag repetera koden innan jag slutligen slog in den i mobilen - för tänk vad som kunde hända om det blev en siffra fel...), trots att han själv har ett jobb som teknikutvecklare. Nu kan jag inte ens komma på hur jag ska kunna ta emot och skicka mms från telefonen och formellösningar i excel är ett mysterium. Lyckades dessutom nyss med något märkligt kommando radera all samtals- och sms-historik i telefonen, vilket är milt uttryckt irriterande. Kanske inte så mycket värt att spara på egentligen, men har sms från tidigt 2000-tal där som jag blir lite nostalgisk över att läsa.

 

Min gamla dator som F ska få ärva kan jag knappt komma in i för att fixa åt honom då den är så trög och förmodligen infekterad av något virus. Förstår ju att den skulle kunna fixas till ett fungerande skick ganska lätt om det inte var jag som satt framför tangentbordet... Ett annat exempel är min skrivare här hemma med massa färgpatroner och dyra papper till som jag inte lyckats koppla trådlöst till min dator... Listan kan göras lång! Jag försöker intala mig att jag skulle kunna lösa alla dessa tekniska problem om jag bara tog mig tid till att sätta mig in i dom, men så fort jag ska försöka låser sig hjärnan och tvärvägrar. Känns som ett enormt slöseri med tid och den tråkigaste uppgiften i världen. Jag vill att allt ska fungera, men har jag tid över gör jag hellre något annat, typ städar toaletterna eller räknar mina andetag - allt annat lockar mer än att ta tag i just tekniken! Vad är egentligen motsatsen till tekniknörd? Teknikstörd?

Vår-hår

Hade en riktigt lyxig dag igår med taxi in till stan, 3 timmar hos frisören, lunch på favoritcaféet, shopping, lek med barnen (och mannen) i busfabriken och grekisk middag hemma hos A:s lillebror. Strålande solsken på det. Kanondag!

Vår!

Hemma efter en intensiv helg! Har firat påsk med stora delar av släkten, träffat nytillskottet i släkten (M var överförtjust över "bebisen" som han numer heter i vår familj!), varit på husesyn hemma i kusinernas nya hus, träffat vänner och hunnit plugga däremellan. I söndags var det premiär för kaffe utomhus och nu har jag precis kommit in från min kaffepaus i solen! När man kan sitta ute utan jacka i solen och dricka kaffe - då är det vår för mig! Tror till och med att jag fått lite färg idag:) Dags att plocka fram solskyddsfaktor kanske? Jag brukar ju vara rätt manisk med det där... Lite synd (fast mest roligt) är det att jag lägger studierna på hyllan från och med nästa vecka, tänk på all soltid jag missar i vår!! Tur att min nya sysselsättning innebär en hel del utomhusarbete:)

 

Igår var jag ute och sprang och klarade drygt 7 km, vilket är rekord för mig. *stolt* Målet är att lyckas med milen i år och det känns faktiskt inte så långt borta nu... Sprang förbi infarten till sommarrundan igår, men det är fortfarande isigt och halt och där det inte är is är det lervälling istället så får vänta ett tag till innan det går att springa favoritrundan över golfbanan. Men snart så:) När det går - då är det full on vår!!

 

Trevlig tisdag på er!