Filiphs inköpslista

...som han skrivit helt själv:

Löv
Orm
Nya bananer
Tre äpplen
Apelsiner
Lök
Gamla bananer
6 kartor
7 up
Val

1:a advent

Nu har Michelles avtryck äntligen kommit hem och det blev precis lika bra som jag föreställt mig - och jag hade höga förväntningar! Kom ihåg att gå in och rösta på M i månadens bebistävling på www.lifestone.se , både från mobil och dator! Helgen har varit lugn, lite städande och adventspyntande. Antes bror med flickvän var här på middag i lördags - mycket trevligt:) I fredags var jag på min första jobbintervju som miljövetare så nu får ni hålla tummarna hårt!

Hoppas ni haft en trevlig helg och första advent!



Vägskäl

Spännande tider för mig just nu. Åh, vad jag vill! Jag vet att jag kan och jag vill, vill, vill! Håll tummarna hårt för mig!

/Y

Lifestone

Gå in på www.lifestone.se och rösta på Michelle som månadens bebis! Vi har beställt därifrån och tävlar om att vinna vårt avtryck gratis.

Tack!

/Y

Fars dag.

Jag har funderat mycket genom livet på det här med förebilder och hur de påverkar oss. Jag har aldrig riktigt haft någon känd idol så där som jag sett upp till och velat vara som och när jag var yngre kunde jag tycka det var lite jobbigt att jag var den enda som inte dyrkade någon (ja, hur hjärnan fungerar på tonåringar är ett mysterium). Här måste tilläggas att jag givetvis haft musikidoler (läs: Hanson), men ingen särskild känd förebild så där som jag velat vara som. Min förebild har nog istället alltid varit min pappa. Han är otroligt omtänksam och sätter alltid andra framför sig själv. Han är smart, allmänbildad, händig och ställer alltid upp. Pappa (och även mamma) är min moraliska kompass. Jag befinner mig ofta i situationer där jag kommer på mig själv med att tänka "Hur skulle pappa göra?". Jag är stolt över att vara hans dotter och blir glad om jag kan blicka tillbaka på mitt liv och se att jag liknar honom och fått del av hans värderingar och sätt att vara. Tyvärr kan jag inte fira denna dag med min käre far, men han får istället detta hyllningsinlägg i bloggen. Kärlek till pappa - min idol!

/Y

Lycklig?

Ibland känns livet så perfekt att jag bara går och väntar på att allt ska haverera. Visst finns det alltid plats för förbättring, men på det stora hela skulle jag säga att jag är lycklig och väldigt nöjd med mitt liv. Om man bortser från min ständiga oro om att allt ska rasera vill säga. Kan man vara lycklig och ständigt oroa sig samtidigt? Räknas det som lycka då? 

Igår var jag med M till BVC där barnmorskan visade lite oro över alla smultronmärken som dykt upp på M. Hon sa att det förmodligen inte var något att oroa sig över och att hon skulle prata med barnläkaren. Eftersom det inte sitter några märken som kan bli i vägen för amning eller andning är det förmodligen inget som M kommer besväras av, men i vissa, ytterst ovanliga fall, har det hänt att ett smultronmärke sätter sig på insidan i kroppen, på exempelvis levern, och då krävs operation. Givetvis blev jag övertygad om att just det ska hända och att M kanske ska sluta andas så jag har sovit sjukt dåligt i natt och vakar som en hök på att vi eventuellt måste åka in akut. Jag vet att det är onödigt, för M verkar må ovanligt bra för en bebis. Hon växer som hon ska och är alltid glad och ler som en liten sol när hon får uppmärksamhet. Men i alla fall... Något måste ju gå fel snart. Jag får kanske inget jobb inom mitt karriärval sen och måste arbeta lågavlönad i resten av mitt liv. Jag tar i och för sig gärna det scenariot om det innebär att familjen och släkten får må bra och vara friska. Fast givetvis skulle jag väldans gärna jobba med miljöfrågor som jag brinner för!

/Y