Throwback Thursday.

Hittade den här fina bilden i arkivet. Med världens bästa flickor på min 20-års dag. Det var tider det - partyparty varje helg:-) K-holm by night was da shit!  Önskar att vi kunde samla ihop oss igen snart framöver, saknar er! ❤❤❤

Måndag.

Helgen blev inte riktigt som planerat eftersom jag fick hämta hem en febrig F från förskolan i fredags vid lunch och han har fortfarande feber och är förkyld. Inget barnkalas i helgen med andra ord. Lilla M är i alla fall frisk så hon fick gå till förskolan idag, utan F för första gången. Jag nojjar lite över hennes eventuella separationsångest, men vet ju att hon är rätt tuff och säkert inte bryr sig om att brorsan inte är med. Nu ska jag försöka plugga lite, har en stor presentation imorgon (kursavslut) och jag känner mig något efter på grund av all sjukdom som härjat här hemma dom senaste veckorna. Dock lite svårt att fokusera med en TV-spelande (och ständigt refererande) kille som sitter bredvid... Håller tummarna för att vi slipper vara sjuka mer i år nu! Känns som om vi haft hela årets dos av sjukdom i februari och mars. Ge mig lite vår och värme istället! 

Stresstest.

 Gjorde ett stresstest häromdagen och det visar sig att jag ligger i riskzonen för ohälsosam stress. Nu tror jag i och för sig att alla som studerar mer eller mindre ligger i denna riskzon eftersom man aldrig är ledig, men jag är nog ganska stressad hemma i vardagen oxå. Ta idag som exempel: Jag ska handla till helgen (både barnkalas och släktkalas), ringa CSN, ringa jobbet, städa, ta hand om tvätten, förbereda lekar och skattjakt till barnkalaset, hämta barn, fixa mat till barnen och laga middag åt mina föräldrar som kommer ner. Mitt i det där någonstans ska jag hinna med att plugga oxå, förbereda en presentation och lämna in en powerpoint. 

 

A är borta ikväll, vilket gör att jag känner mig extra stressad inför helgen. Det ironiska är att jag nästan aldrig känner mig stressad på jobbet. Jag har aldrig kännt mig som en person som är stressad, utan jag uppfattar mig själv som väldigt lugn, men nu när jag tänker efter så har jag alltid kännt mig stressad; stressad till stallet och träningen. Stressad hem för att hinna duscha innan nästa planer ska omsättas i verklighet, stressad till möten, stressad till skolan, till dagis, till bussen, till tåget... Jag känner nog alltid stress när jag har något inplanerat för att hinna i tid och hinna fixa i ordning allt innan det är dags. Jag hatar att komma oförberedd till någonting och går alltid igenom vad som ska hända i detalj; hur ska jag ta mig dit? vart ska jag parkera? vad ska jag ha på mig? vad behöver jag ha med mig? Vet egentligen inte om det blivit någon skillnad med åren (utöver att jag numer även har bilen och parkeringsmöjligheter att bekymmra mig över), när jag tänker efter har jag nog alltid varit så. Skillnaden är att jag lärt mig planera min tid så att jag inte kommer försent (det värsta jag vet är att vara försenad) och alltid hinner med mina deadlines, något jag hade väldigt svårt för som barn och i tonåren. Det är nog mycket tack vare mina barn som kräver noggrann planering och struktur. Tur att utvecklingen går framåt i alla fall:)

 

Nästa vecka har jag några dagar att tagga ner på och slappna av innan cirkusen kör igång igen! Nu är det dags för lunch och sedan iväg till ICA. Har hunnit checka av några andra punkter på listan oxå! Skönt:) Trevlig helg på er!!

Throwback Thursday.

Jag gör väl som alla andra stora bloggare och slänger in en nostalgibild så här på torsdagseftermiddagen, vem vet kanske blir ett stående inslag? Ska bara scanna in alla härliga(?) gamla bilder i datorn...

 

Julen 1999. Jag får min allra första mobiltelefon i jukklapp, en Philiphs. Lägg märke till den kort, korta klänningen i kombination med Nalle Puh-strumpor och rött nagellack. Väldigt passande under släkthögtiden, eller?

Världens bästa dag:)

Ja, jag tycker om att fylla år, fast jag är vuxen:) Fått uppvaktning av min familj och telefonen har gått varm hela dagen. Svårt att känna sig ensam en dag som denna! Fått fin, fin vin-lyx-middag av maken (med choklad till efterrätt), men den bästa presenten kom ändå i eftermiddags. Jag har fått ett jobb, ett miljöjobb!! Jag är sååå glad och nöjd, världens bästa födelsedag:) Berättar mer när jag skrivit på alla papper och det är helt klart. Jag kan i alla fall säga att jag är väldigt peppad och taggad - det här är ett bra år!

6 år!!

För 6 år sedan (igår) blev jag mamma till världens finaste och bästa kille (nej, jag är inte partisk;). 6 år sedan... 6 år sedan! Jag är alltså numer mamma till en 6-åring... Hm. Det är ju ingen nyhet att tiden går fort, men jag har alltså en 6-åring här hemma. Det är lite svårt att ta in. Jag minns ju hur det var att själv vara 6 år.

 

Dagen till ära tog både jag och A ledigt och tog med oss barnen till Busfabriken i Linköping. Det blev succé! Jag har fortfarande ont och blåmärken på knäna efter allt krypande i alla tunnlar och labyrinter. På vägen dit och hem fick F styra över musiken i bilen ("Mamma och Pappa: Det här är det bästa i livet!!"). Det blev varannan gång Copacabanana och varannan gång Jalla Dansa Sawa. De sitter ganska etsade i min hjärna just nu:-) Summa sumarum: En väldigt bra dag med glada barn och glada föräldrar:-)

 

Den envisa hostan börjar släppa nu oxå och barnen är tillbaka på förskolan. Jag hann färdigt med sista uppgiften i kursen i tid (satt 22h i helgen!) och snart är det vår! (och nej, jag har inte missat snöstormen utanför...). Bara jag blir tillräckligt bra i halsen för att träna snart så kommer livet vara på topp igen!

Förkyld:(

Jag är förkyld och tycker väääldigt synd om mig själv just nu. Skulle vara väldigt skönt att krypa upp med täcket i soffan framför en bra film med en kopp thé och en burk Bafucin just nu.... Men, nej, universitetet tar inte hänsyn till sjukdom och jag har en "liten" uppsats som ska vara inne på söndag (inte D-uppsatsen dock). Jobba, jobba! Känns som om halsen ska gå sönder och vi har bara äckliga halstabletter hemma som jag blir illamående och får ont i magen av. Sa jag att det är synd om mig? M var lite hostig när hon lämnades på dagis förskolan imorse och jag kan nästan lova att de kommer ringa och skicka hem henne under dagen, vilket kommer innebära mindre pluggande och mer stressande över deadlines.

 

Jag är dock än så länge mer stressad över att jag inte tränat sedan i torsdags på grund av den här #%*-a förkylningen än över uppsatsdeadlines. När solen skiner (vilket den gjort sedan helgen) vill jag ut och springa! Lite oroad är jag oxå över mitt eskalerande shoppande. Inte bra. Vågar inte ens tänka på hur mycket jag handlat (åt mig själv!) den här månaden. Shoppingstopp fram till maj (kan behöva inhandla lite sommarkläder då)! Nu tillbaka till min textanalys...

Ensam.

Jag ser inte lika mycket fram emot den här helgen som förra om man säger så. A är borta hela kvällen idag och hela dagen/kvällen/natten imorgon. Jippie. Not. Själv är jag fast här i skogen ensam med barnen. Givetvis tycker jag om att spendera tid med mina barn, men kvällarna när barnen sover blir rätt tomma och ensamma  utan vuxet sällskap (ungefär som alla mina dagar nu förtiden när jag är hemma och pluggar). Jaja, det är inte synd om mig, känner bara att jag verkligen skulle behöva lite socialt umgänge just nu! Blir väl jag och Twilight-maraton ikväll och imorgonkväll ska jag nog spendera lite behövlig kvalitetstid med uppsatsen. Skoj, skoj. Längtar till måndag!

Blött papper...

Vet egentligen inte om jag vill skriva det här, men jag lovar att utelämna alla äckliga detaljer (som den pryda, mycket känsliga kvinna jag är). Någonting har hänt med vårt avlopp så att allt som spolas ned i vattenklosetten på nedervåningen åker tillbaka upp i tvättstugans avlopp. Very Lovely. Not! Särskilt olovely när det finns ett berg av tvätt som behöver tvättas, men sätter man igång tvättmaskinen blir det avloppsvatten över hela tvättstugan, vilket betyder att berget får växa någon dag till. 

 

Sitter nu och väntar på en kille som ska komma och fixa avloppsproblemet, underbar onsdag för honom... Åh, vad glad jag är att jag inte är rörtekniker (eller vad de nu kallar sig)! Inte för att jag någonsin varit inställd på den banan, men är lite extra tacksam idag. Extra tacksam är jag oxå över att de lovat att komma så fort de kan idag för att lösa problemet! Själva flyr vi misären in till stan i eftermiddag och tvagar oss i badhuset och käkar middag med A:s lillebror och hans E. Blir nog en trevlig onsdag ändå!

 

 

Mardrömmar om Andra Världskriget.

Känner mig helt slutkörd och näst intill apatisk efter min intensiva natt/morgontimmar. Var länge sedan jag kan minnas att jag drömde något över huvud taget, i alla fall utöver vardagsdrömmar (sådana drömmar som innehåller sånt som faktiskt skulle kunna hända och är helt vardagliga). I natt var det Andra världskriget - bokstavligt talat! Jag var tvungen att låtsas att jag kom från Berlin för att överleva soldaternas förhör och försökte febrilt tänka ut några tyska ord från 7:ans itroduktionskurs i språket (Ich vohne in Valla, Ich bin tzwölf [stavningen ska vi inte tala om]...). Man fick inte ha vissa böcker i hemmet eller vissa filmer eller ett visst sorts godis och det kom ständigt soldater som kontrollerade detta. Jag själv hade ingen koll på vad det var man inte fick ha så jag visste inte vad jag skulle försöka gömma när soldaterna kom för att kontrollera.

 

Jag var barnvakt åt någon liten flicka som jag skulle försöka hålla i livet tills föräldrarna kom tillbaka, vilket var mycket ångest och inte så lätt. Vid ett tillfälle var jag tvungen att klättra ut genom ett fönster och gömma mig under ett plåttak och hela huset gungade så jag höll på att ramla ner och det kändes som huset skulle välta. Hitler var på något torg och sköt vilt omkring sig med en brosch han hade i kavajen. Flickans föräldrar dödades och allt var ångest och misär. Jag visste liksom inte vad man skulle göra för att överleva - vilket som var "rätt sätt" att leva på och varje gång en soldat kom förbi trodde jag att min sista stund var kommen. Undrar varför jag drömde så? Säkerligen något relaterat till mitt kontrollbehov och hur jag inte gillar att inte ha kontroll över saker och ting... Drömtydning någon?

Löpband

Jag har förresten för första gången nu gjort ett löppass på löpband och måste säga att jag är grymt besviken. Jag hade sett fram emot att effektivt kunna köra intervaller och att kunna orka springa på i evighet eftersom jag hört att det ska vara så mycket lättare på löpband... Verkligheten är att jag blev så uttråkad och omotiverad att det var svårt att tvinga sig kvar på bandet. Fast det värsta var att jag kände mig helt slutkörd på grund av syret som i princip är obefintlig inomhus. Fanns ju ingen fräsch luft att dra ner i lungorna som kunde ge lite extra energi!

 

Det positiva är att jag nu känner mig ännu mer motiverad att ta mig ut och springa i den härliga, friska vårluften som jag har här hemma i skogen:-) Det är inet så dumt att bo utanför stan ändå! Nu börjar det dessutom smälta bort lite is så snart, snart kan jag springa min runda över golfbanan och genom skogen igen (längtar!).

Paus.

Känner mig härligt utvilad och peppad inför våren efter min helg i storstan. En heldags shopping, supergod lchf-kalkon-sallad-lunch (varför finns det inte sånt utanför Stockholm!?), tre-rätters-middag på kvällen (inte lika nyttig, men minst lika god!), fantastiskt vin, fantastiskt sällskap och träning på gymmet. Hotellfrukost på det (I love!). Energin och vårgarderoben är nu påfylld så nu är det bara för våren att sätta igång:-) En välbehövlig paus från vardagen!

 



Vi bodde på nya, fina Scandic Grand Central
(bild lånad från deras hemsida)