För 6 år sedan (igår) blev jag mamma till världens finaste och bästa kille (nej, jag är inte partisk;). 6 år sedan... 6 år sedan! Jag är alltså numer mamma till en 6-åring... Hm. Det är ju ingen nyhet att tiden går fort, men jag har alltså en 6-åring här hemma. Det är lite svårt att ta in. Jag minns ju hur det var att själv vara 6 år.
Dagen till ära tog både jag och A ledigt och tog med oss barnen till Busfabriken i Linköping. Det blev succé! Jag har fortfarande ont och blåmärken på knäna efter allt krypande i alla tunnlar och labyrinter. På vägen dit och hem fick F styra över musiken i bilen ("Mamma och Pappa: Det här är det bästa i livet!!"). Det blev varannan gång Copacabanana och varannan gång Jalla Dansa Sawa. De sitter ganska etsade i min hjärna just nu:-) Summa sumarum: En väldigt bra dag med glada barn och glada föräldrar:-)
Den envisa hostan börjar släppa nu oxå och barnen är tillbaka på förskolan. Jag hann färdigt med sista uppgiften i kursen i tid (satt 22h i helgen!) och snart är det vår! (och nej, jag har inte missat snöstormen utanför...). Bara jag blir tillräckligt bra i halsen för att träna snart så kommer livet vara på topp igen!
2 kommentarer:
Ja, helt ofattbart att han redan är 6 år... Hur gammal blev inte jag själv helt plötsligt?!? Ja visst minns man hur det var när man var 6 år - tänk, du och jag blev kompisar när vi var 6 år! : )
ja, F kanske skaffar sig vänner för livet just nu:)
Skicka en kommentar