Jag har utvecklat en rädsla för leksaker. Sådana som låter och har batteri. Det började får några år sedan då jag och A vaknade mitt i natten av att vi trodde någon gjorde inbrott i huset. Vi hörde en leksak (som vi inte kände igen) börja låta mitt i natten och det visade sig (efter att ha genomsökt hela huset) vara en av F:s gamla leksaker på vinden som börjat låta (kan tydligen hända om man lämnar kvar batterier i leksakerna).
Igår var hela familjen på nedervåningen när det började låta från en leksak på övervåningen. Jag tänker såklart direkt att det är en lönnmördare som tagit sig in medan jag hämtade barnen på förskolan som gömmer sig där uppe och väntar på att vi ska gå och lägga oss för att sedan dra fram sin yxa (eller vad han nu kan tänkas ha för mordvapen). Smyger upp själv för trappan och gör mig beredd på att skrika för att varna familjen om mördaren skulle hoppa fram ur garderoben. Söker igenom rum för rum, med bultande hjärta och nerverna på helspänn, varenda skrymsle där en människa kan tänkas gömma sig. Hittade som tur var ingen lönnmördare eller inbrottstjuv (eller någon annan heller för den delen) den här gången heller.
Undrar om jag sett för mycket otäckt på TV (fast jag försöker undvika sådant) och om det finns terapi för att bli av med leksaksrädsla? Kanske kan knyta ihop terapin så att jag även botar min spindelfobi på samma gång? Vaknade mitt i natten för några veckor sedan igen mitt i ett språng upp ur sängen och ut i hallen med extrem puls och adrenalinet på högvarv (drömde om en spindlattack)...