Fladdermöss i magen.

Idag har jag inte fjärilar, utan fladdermöss i magen! Håll era tummar och tår hårt, hårt, hårt!

Verkligheten.

Man skulle kunna tro att jag haft en lyxdag som en riktig hemmafru idag när jag varit "ledig". En frisörtid bokad kl.10 (så där lagom tidigt så man kan ta lite sovmorgon och hinna leka med 2-åringen innan det är dags att bege sig); en farbror med flickvän som är barnvakt under tiden; en liten shoppingrunda på stan och sedan bege sig hemåt för att hämta 6-åringen i skolan. Efter detta blir det såklart en lugn myseftermiddag hemma med barnen som hunnit leka av sig ordentligt under förmiddagen...

 

Verkligheten ser lite annorlunda ut. Stressa runt på morgonen för att hinna färdigt med alla bestyr innan det är dags att åka in till stan. Hinner precis slänga på mig lite mascara och kamma igenom håret innan jag inser att det är lite senare än vad jag hade tänkt att vi skulle åka. Skyndar ner och upptäcker att jag glömt klä på 2-åringen som fortfarande springer runt i pyjamas. Byter snabbt kläder och åker iväg, nåja, bara 10 minuter sent. På väg in till stora staden hamnar vi bakom bussen, lastbilen, traktorn... stressad, stressad. Bara rödljus genom stan -såklart! Framme hos farbror går i alla fall lämningen bra och det känns bra att veta att 2-åringen ska få leka i stora lekparken. Hinner ändå med gott om tid till frisören och börjar slappna av. Efter någon timme börjar jag dock känna mig stressad igen. Finns ingen klocka inne i salongen och att inte veta exakt vad klockan är hela tiden är något som gör mig oerhört stressad. Börjar fundera på om jag kanske inte hinner alla ärenden jag tänkt uträtta på stan.

 

Efter att fått frisyren fixad springer jag runt på stan - snabbt och effektivt hinner jag med mina måste-ärenden (varför känns shopping numer som ett nödvändigt ont?). Kommer på att klockan närmar sig 13 och att jag nog behöver slänga i mig något att äta om jag ska klara resten av dagen. Springer in på ett café, köper med mig en macka och sen tillbaka för att hämta 2-åring. Slänger i mig macka och en kopp kaffe i rasande fart och åker sedan hemåt igen. Rödljus igen och givetvis fälls bommarna ner vid järnvägsövergången. Inser att jag nog inte hinner hem i tid för att hämta sonen och ringer till fritids och meddelar att jag är sen. Lyckas ändå (trots att jag höll mig till fartgränserna) endast komma 5 min försent till hämtning.

Vidare hem, med en hyperpigg 6-åring och en supertrött 2-åring, för att tvätta, städa, hänga tvätt, laga mat, umgås med barn, bädda rent i sängen och slutligen utslagen på densamma. Hur kommer det sig att dagarna hemma alltid är mer stressade än dagarna på jobbet?

The lugg is back...

Don Quijote

Jag vet inte vart jag ska ta vägen! Tittar på Hollywoodfruar och skämskudden fram säger jag bara...! Tur att jag kan gömma mig bakom datorskärmen... Hur kan en människa vara så långt borta från verkligheten och ha en så totalt förvrängd bild av sig själv och världen? Jag skäms fast jag inte är där eller någonsin har träffat människan! När Gunilla sjöng ville jag bara sjunka genom jorden. Känner en stark parallell mellan Gunilla Persson och Don Quijote... Ur den positiva(?) synvinkeln verkar hon i alla fall vara en väldigt hängiven och uppmuntrande mor.

HSP

Igår var det föreläsningsdag och jag fick lära mig ett par saker om mig själv. Bland annat att jag är (har?) vad som kallas HSP (Hyper Sensitive Person).  Det förklarar en hel del.

Löööv is in the air!

Kunde inte låta bli...:-)

Fin-fint löparväder idag!

Jag, vägen, solen, löven och en och annan golfare...

Gammeln?

Jag kan bara konstatera att jag håller på att förfalla. Är det normalt att man gör det efter 25? Det är det va? Känner att kroppen redan börjar ge med sig och jag är orolig för om jag över huvud taget kommer att kunna leva som pensionär. Kanske lika bra att avbryta pensionssparandet (som om jag hade något) och  förlika mig med tanken på att min kropp kommer ge med sig när jag är sisådär en 45 - om det ska fortsätta i den här takten... Ta min smärtskadefrekvens som exempel. Likt 80/90-åriga människor får jag blåmärken av minsta beröring och de försvinner aldrig! A la handen på min fot här om dagen och jag kände en stark smärta i foten. Tog ett tag innan jag kom på att jag fortfarande har ont av efterdyningarna efter semestern. Tappade en schampoflaska på foten och halva ovansidan av foten blev blå... Nu har blånaden försvunnit, men jag är fortfarande sjukt öm! Gör tom ont att trampa om kopplingen i bilen för då stramar skon mot huden där schampoflaskan slog ner. Gör faktiskt fortfarande ont i foten efter att A la handen där igår...

 

Å detta är bara ett exempel. Känner att hela kroppen allmänt förfaller - trots träning och dieter! Kommer nog behöva massa dyra behandlingar och krämer inom en snar framtid för att över huvud taget kunna stå på benen när jag fyller 30. Är det något man kan ha med i löneförhandlingen tro?

4:e sjukdomen...

...och där fick M även svinkoppor. Tydligen vanligt efter höstblåsor och man är extra utsatt om man har exem, som hon har. Blev en tripp till VC och apoteket och nu kör vi på penicillin och super-bakteriedödande salva. Håll tummarna för att hon blir bra nu! Kan knappt ha kläder på sig eller sitta på stolen för att hon har ont:-( Tur att jag är ledig en dag till, hoppas på att det är en mirakelkur så hon får gå till dagis (ja, det heter så!) på torsdag!