Man skulle kunna tro att jag haft en lyxdag som en riktig hemmafru idag när jag varit "ledig". En frisörtid bokad kl.10 (så där lagom tidigt så man kan ta lite sovmorgon och hinna leka med 2-åringen innan det är dags att bege sig); en farbror med flickvän som är barnvakt under tiden; en liten shoppingrunda på stan och sedan bege sig hemåt för att hämta 6-åringen i skolan. Efter detta blir det såklart en lugn myseftermiddag hemma med barnen som hunnit leka av sig ordentligt under förmiddagen...
Verkligheten ser lite annorlunda ut. Stressa runt på morgonen för att hinna färdigt med alla bestyr innan det är dags att åka in till stan. Hinner precis slänga på mig lite mascara och kamma igenom håret innan jag inser att det är lite senare än vad jag hade tänkt att vi skulle åka. Skyndar ner och upptäcker att jag glömt klä på 2-åringen som fortfarande springer runt i pyjamas. Byter snabbt kläder och åker iväg, nåja, bara 10 minuter sent. På väg in till stora staden hamnar vi bakom bussen, lastbilen, traktorn... stressad, stressad. Bara rödljus genom stan -såklart! Framme hos farbror går i alla fall lämningen bra och det känns bra att veta att 2-åringen ska få leka i stora lekparken. Hinner ändå med gott om tid till frisören och börjar slappna av. Efter någon timme börjar jag dock känna mig stressad igen. Finns ingen klocka inne i salongen och att inte veta exakt vad klockan är hela tiden är något som gör mig oerhört stressad. Börjar fundera på om jag kanske inte hinner alla ärenden jag tänkt uträtta på stan.
Efter att fått frisyren fixad springer jag runt på stan - snabbt och effektivt hinner jag med mina måste-ärenden (varför känns shopping numer som ett nödvändigt ont?). Kommer på att klockan närmar sig 13 och att jag nog behöver slänga i mig något att äta om jag ska klara resten av dagen. Springer in på ett café, köper med mig en macka och sen tillbaka för att hämta 2-åring. Slänger i mig macka och en kopp kaffe i rasande fart och åker sedan hemåt igen. Rödljus igen och givetvis fälls bommarna ner vid järnvägsövergången. Inser att jag nog inte hinner hem i tid för att hämta sonen och ringer till fritids och meddelar att jag är sen. Lyckas ändå (trots att jag höll mig till fartgränserna) endast komma 5 min försent till hämtning.
2 kommentarer:
Du ser ut som en liten åttondeklassare, ungefär som när vi träffades ;-)
Det där tar jag absolut som en komplimang!!
Skicka en kommentar