Jag vet inte vart jag ska ta vägen! Tittar på Hollywoodfruar och skämskudden fram säger jag bara...! Tur att jag kan gömma mig bakom datorskärmen... Hur kan en människa vara så långt borta från verkligheten och ha en så totalt förvrängd bild av sig själv och världen? Jag skäms fast jag inte är där eller någonsin har träffat människan! När Gunilla sjöng ville jag bara sjunka genom jorden. Känner en stark parallell mellan Gunilla Persson och Don Quijote... Ur den positiva(?) synvinkeln verkar hon i alla fall vara en väldigt hängiven och uppmuntrande mor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar