Fars dag.

Jag har funderat mycket genom livet på det här med förebilder och hur de påverkar oss. Jag har aldrig riktigt haft någon känd idol så där som jag sett upp till och velat vara som och när jag var yngre kunde jag tycka det var lite jobbigt att jag var den enda som inte dyrkade någon (ja, hur hjärnan fungerar på tonåringar är ett mysterium). Här måste tilläggas att jag givetvis haft musikidoler (läs: Hanson), men ingen särskild känd förebild så där som jag velat vara som. Min förebild har nog istället alltid varit min pappa. Han är otroligt omtänksam och sätter alltid andra framför sig själv. Han är smart, allmänbildad, händig och ställer alltid upp. Pappa (och även mamma) är min moraliska kompass. Jag befinner mig ofta i situationer där jag kommer på mig själv med att tänka "Hur skulle pappa göra?". Jag är stolt över att vara hans dotter och blir glad om jag kan blicka tillbaka på mitt liv och se att jag liknar honom och fått del av hans värderingar och sätt att vara. Tyvärr kan jag inte fira denna dag med min käre far, men han får istället detta hyllningsinlägg i bloggen. Kärlek till pappa - min idol!

/Y