Teknikstörd?

Jag känner mig så gammal när jag inte förstår mig på teknik. När jag var tonåring höll jag koll på teknikutvecklingen och förstod mig snabbt på alla nya prylar som kom ut och kunde använda mig av dom. Kommer ihåg att jag tyckte att mamma var så långsam framför datorn och pappa var übernoga med att rätt kod slogs in när telefonen skulle laddas (han sa först, så fick jag repetera koden innan jag slutligen slog in den i mobilen - för tänk vad som kunde hända om det blev en siffra fel...), trots att han själv har ett jobb som teknikutvecklare. Nu kan jag inte ens komma på hur jag ska kunna ta emot och skicka mms från telefonen och formellösningar i excel är ett mysterium. Lyckades dessutom nyss med något märkligt kommando radera all samtals- och sms-historik i telefonen, vilket är milt uttryckt irriterande. Kanske inte så mycket värt att spara på egentligen, men har sms från tidigt 2000-tal där som jag blir lite nostalgisk över att läsa.

 

Min gamla dator som F ska få ärva kan jag knappt komma in i för att fixa åt honom då den är så trög och förmodligen infekterad av något virus. Förstår ju att den skulle kunna fixas till ett fungerande skick ganska lätt om det inte var jag som satt framför tangentbordet... Ett annat exempel är min skrivare här hemma med massa färgpatroner och dyra papper till som jag inte lyckats koppla trådlöst till min dator... Listan kan göras lång! Jag försöker intala mig att jag skulle kunna lösa alla dessa tekniska problem om jag bara tog mig tid till att sätta mig in i dom, men så fort jag ska försöka låser sig hjärnan och tvärvägrar. Känns som ett enormt slöseri med tid och den tråkigaste uppgiften i världen. Jag vill att allt ska fungera, men har jag tid över gör jag hellre något annat, typ städar toaletterna eller räknar mina andetag - allt annat lockar mer än att ta tag i just tekniken! Vad är egentligen motsatsen till tekniknörd? Teknikstörd?