Framtiden

Tentan idag kändes - hör och häpna - bra! Jag tror att jag kommer klara den:-) Fast jag ropar inte hej än, förra tentan kändes som ett garanterat U och den klarade jag, så jag litar verkligen inte på min känsla...

 

Morgondagens möte har blivit inställd, vilket är väldigt tråkigt. Känns som om jag hela tiden snubblar på mållinjen utan att komma över den. Jag är så sjukt nära, jag kan nästan nå den och sedan drar någon undan mattan för mig och jag får börja om igen. När är det min tur? Känns som om jag bara står och stampar, förutom när jag nästan, nästan når fram vill säga, men det är alltid bara nästan och aldrig hela vägen. *suck*

 

Fördelen med det inställda mötet är att jag nu vet vad jag gör resten av året. Jag ska plugga klart min magisterexamen och sedan gå tillbaka till mitt jobb. Förhoppningsvis får jag jobba lite med miljöfrågor där. Känns lite waste att ha en 4-årig utbildning utan att nyttja den liksom. Förhoppningsvis får jag kanske jobba med det jag vill någon gång i framtiden, men just nu ser det mörkt ut. Alternativet är att plugga tills jag dör, men börjar i ärlighetens namn tröttna på att plugga nu och framförallt vill jag använda det jag kan och tjäna mina egna pengar (som inte är lån). Vad skulle jag inte göra för att få jobba som miljökonsult? Eller miljöstrateg? Eller miljösamordnare? Eller någonting som har med miljöfrågor att göra?

 

Vill för sakens skull bara poängtera att det här inte är ett negativt inlägg. Jag är glad för att jag vet hur min framtid ser ut, även om den inte ser ut som jag vill ha den för tillfället. Jag är tacksam över att jag vet att jag kommer att ha en "inkomst" framöver och vi kan börja planera familjesemester och andra projekt. Jag är tacksam över många saker. Allt i mitt liv är så gott som perfekt (om man nu får säga det?) - utom när det gäller den här lilla biten angående min karriär vill säga... What to do, what to do?