öroninflammation.

I lördags hade vi tänkt oss en lugn dag hemma, men så blev det inte. Filiph var jätteledsen hela natten och sa att han hade ont i örat så jag och Ante fick blåsa i örat hela natten för att han skulle kunna sova. På morgonen verkade det dock inte som om han hade ont, men ringde ändå till sjukvårdsupplysningen som tyckte vi skulle åka in till sjukhuset eftersom det runnit ur örat. På sjukhuset konstaterades det att Filiph har öroninflammation och spräckt ena trumhinnan *ajaj* (vilket var orsaken till att han inte längre hade ont eftersom trycket lättat). En antibiotika kur har påbörjats (som Filiph tycker är supersmaskig:-) och om 10 dagar ska han vara helt frisk.

Eftersom både jag och Ante hade öroninflammation ofta när vi var små finns det stor risk för att det här var första gången av många öroninflammationer framöver för skrutten=(. Kan verkligen komma ihåg hur ont det gjorde. Jag brukade ligga med örat tryckt mot golvet och banka huvudet mot golvet för att det skulle göra mindre ont. Inte roligt alls. Dock verkar ju dagens medicin godare än de äckliga Kåvepenintabletterna som Ante och jag tvingades äta.