Solen skiner in genom takfönstret och värmer i nacken. Jag får nästan vårkänslor:). Känner mig förväntansfull och nästan pirrig! Undrar varför... Har massa plugg att göra och har inget särskilt att vänta mig i helgen. Ante kommer dock hem tidigt idag och har bestämt sig för att inte sova borta i helgen, kanske därför jag är så glad:). Känns som om vi inte träffats på flera veckor eftersom att han har kommit hem sent (väldigt sent) nästan varje dag i två veckor. Har börjat få en känsa av hur det känns att vara ensamstående förälder och jag är verkligen djupt imponerad av dessa människor. Jag tycker väldigt mycket om att spendera tid med min son, men jag behöver verkligen mer. Svårt att förklara, men jag känner mig inte hel när Ante är borta. Känner mig rastlös. Efter att ha varit tillsammans i 8 år börjar jag väl bli van av att ha honom i min närhet antar jag:).
Nu ska jag plugga lite till så att jag inte behöver sitta framför datorn i helgen... /
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar