Den här dagen har jag haft samma bild framför mig på näthinnan. Det är som om jag gått igenom dagen med ett filter framför ögonen som är den här bilden. Vissa saker bränner sig verkligen fast på näthinnan. För många år sedan var jag på plats efter att en häst blivit avlivad. Det var blod. Mycket blod. Den bilden, av allt mörka blod, kan jag forftarande se framför mig hur tydligt som helst, fast det är 10 år sedan. Bilden jag har haft framför mig idag kommer nog oxå stanna kvar. Blod. Inte lika mycket blod, men blod. Blod på spåren, lite på perrongen, blod i snön. Det var så ljust att jag var tveksam först till att det verkligen var blod. Blod och lite...substans. En olycka.
~~~
Jag tänker på alla inblandade och på hans anhöriga. Hur kontaktar man någon för att berätta att någons klantighet orsakat din närmsta anhöriges död? För det måste ju vara någon som klantat sig. Att det kom ett tåg som inte skulle vara där, eller att de skickats till en plats där de inte skulle vara. Vad gick egentligen snett? Mycket tankar far omkring. Jag är glad att jag inte började tidigt idag och fick se mer än vad jag gjorde. När jag klev av tåget på hemvägen var det mörkt ute. Skönt. Jag tyckte ändå att jag kunde känna lukten av blod när jag gick mot bilen. Gick förbi två snöröjare på väg mot spåret på min väg till bilen. Får kalla kårar och skyndar mig iväg. På vägen hem känner jag lukten av blod fylla hela bilen och inser att jag inbillar mig. Hem fort, in i värmen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar