Idag har min finaste lilla katt stilla insomnat hos vetrinären, 17 år gammal. Hon har lurat döden flera gånger, men nu är det väl 9:e gånge gillt. Njurproblem är inte roligt för en gammal kattdam. Känner mig lite nere och deppig, hon har trots allt varit en stor del av mitt liv och den klokaste katt jag träffat. Känner absolut att jag vill ägna detta inlägg till henne. I tre års tid har hon mött mig efter skolan och följt mig hem. Sista sträckan brukade vi springtävla. Hon lät mig alltid ta en genväg - men vann såklart varje gång ändå (jag skulle vilja se den som kan springa ikapp en vältränad katt)! Vi har delat säng (värmde mina fötter som alltid av någon anledning är iskalla) från det hon var en liten kattunge tills jag flyttade hemifrån och hon har alltid funnits där när jag behövde tröst. Under de sista åren har hon bott hos min moster, med skogar och ängar inpå husknuten, långt ifrån farlig biltrafik - så hon har säkerligen haft ett mycket bra liv. En väldigt speciell och fin katt. Jag glömmer dig aldrig Pyret, kommer aldrig finnas en katt som du! ♥♥♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar