20.48
En vanlig människa kanske inte skulle reagerat som jag i denna situation, fast man vet ju aldrig hur man reagerar på saker och ting förrän man upplever de!
~~~
Scene:
En parkeringsplats. En blå Ford (flexifuel, icke att förglömmas!) står i ett hörn av parkeringen, intill en bergvägg. Ett lätt duggregn, en ung kvinna som sitter i Forden och dricker en kaffe i väntan på projektmöte. En man närmar sig smygande på parkeringen, kvinnan tror att det är en parkeringsvakt när hon upptäcker honom i backspegeln. När mannen är intill motorhuven av den blå bilen ställer han ned sin matkasse, tittar sig omkring, vänder sig mot bergväggen och urinerar - mitt framför kvinnan med kaffet! Kvinnan blir rädd och vill låsa bildörrarna, men är rädd för att ljudet av låset ska påkalla mannens uppmärksamhet. Istället dyker hon ner i baksätet på bilen och låtsas leta efter något på golvet, så att mannen, vid upptäckt, inte ska tro att hon sett något och gå till attack (ja, hon är något orationell i sina tankegångar). Mannen lämnar sedan platsen och kvinnan sitter kvar i chock, låser bildörrarna.
End scene.
4 kommentarer:
Jag hade nog reagerat ungefär likadant som dig, åtminstone kände jag att alla dina reaktioner var helt normala. Fy vad läskigt och ohyfsat.
Jag har ett annat scenario:
Ung (nåja ganska) Smilla tar sena bussen hem från stan. När hon kliver på sitter en kvinna bakom ratten. Smilla är helt ensam i bussen och det är mörkt ute. Kvinnan avslutar sitt skift och lämnar bussen. En storväxt medelålders man tar hennes plats. Smilla känner obehag som den lite rädda tjej hon är.
Bussen åker iväg med en ensam Smilla. Efter tio minuter tar bussen en avstickare och åker in i helt fel område, ett mörkt område. Smilla blir rädd. Hon funderar på att ropa och fråga om hon tagit fel buss, men hon är säker på att det är rätt. Hon är tyst och rädd på insidan. Efter ytterligare tio minuter är bussen ute på rätt väg igen och en skylt om avstängd rondell skymtar till höger. Smilla andas ut, lite grann.
Normal reaktion?
ja, helt normal:) Det är facinerande hur liten och rädd man blir när man är ensam och möter någon av sin egen ras. 100 tankar hinner flyga genom hjärnan och man tror att den man möter är allt ifrån en psykiskt sjuk mördare till en varulv. Det måste vara den djuriska överlevnadsinstinkten som slår till!
Usch och fy ja! Och glöm inte att det tyvärr KAN finnas psykiskt sjuka människor som psykiatrin anser vara friska trots att de inte är det som faktiskt KAN hitta på dumheter. Läskigt!
Sjuksköterskan har talat...
Skicka en kommentar