Nu har det hänt. Det börjar bli kallt ute och de små monstrena börjar så smått flytta in. Jag struntar i att det sägs att ett hus är "friskt" om det har spindlar, jag vill ändå inte ha några! De är inte små heller... Upptäckte en idag på väggen i vardagsrummet. Ante fick eliminera den. Jag har väldigt svårt att förhålla mig till de eftersom att min spontana reaktion är att skrika och springa från platsen i panik och samtidigt stänga så många dörrar som möjligt mellan mig och de små odjuren. Samtidigt vill jag ju inte att F ska få samma ohälsosamma fobi för spindlar som jag har. Resultatet blir att jag smyger ifrån platsen där odjuret sitter och talar tyst om situationen för Ante, som får ta hand om den utan att F märker något. Det fungerar ganska bra dagtid. På nätterna drömmer jag ofta om spindlar och vaknar ibland i panik och är övertygad om att de är i sängen och måste tända lampan och kolla igenom hela sovrummet innan jag kan somna om. Jag vet att jag är större än de och att svenska spindlar inte är särskilt giftiga etc.etc., men det bryr sig min hjärna inte om när jag står öga mot öga med en lurvig en. Eftersom att de kommer till nedre våningen först har jag förflyttat mitt kontor från soffan i vardagsrummet till sovrummet, där de än så länge inte dykt upp.
mitt nya kontor
3 kommentarer:
Jag gillar inte heller spindlar. När en satt på vagnen i somras skrek jag: "mitt barn, mitt barn!" i panik, medan min svägerska fick rädda situationen och ta bort den. Hon gillar inte heller spindlar - trots att hon är biolog. Dom är vidriga! (spindlarna alltså, inte biologerna) ; P Förstår din ångest som inte är rationell. MVH en som inte vågar bada i svenska sjöar p.g.a. hajar.
hahaha:) det är skönt att ha någon som är lik mig i det avseendet, att jag inte är ensam:) Jag har dock blivit tvungen att övervinna min rädsla för hajar (fast mest späckhuggare egentligen) pga F så att han inte ska bli alltför skadad i sin uppväxt. Jag badar dock aldrig om det inte är många fler som badar (så att det är mindre risk att späckhuggarna attackerar mig först!).
Bra tänkt det där med att man ska va många... Jag måste väl också snart bada trots min skräck för att J inte ska hysa en onormal rädsla för att bada utomhus... Men som sagt: ju fler, desto större chans att klara sig... ; P
Skicka en kommentar